TOBIAS FISCHER – FOTOGRAF
Jag hade sparat i över ett år när jag som trettonåring gick till Hegetorns Foto i Nässjö och köpte min första kamera. En Pentax ME. Den var risig redan då. Men den var min.
Tanken var inte att jag skulle bli fotograf. Det tog sin tid innan jag fattade att det ens var ett yrke – och inte bara en hobby.
När jag var liten hade pappa fotografering som fritidssysselsättning. Han var en glad amatör och blev prisbelönt i fototävlingar i hela världen. Jag fick följa med ner i fotolabbet i källaren i villan där jag växte upp. För mig blev det också en hobby, precis som musiken.
Jag växte upp, sökte in på vårdlinjen för att få jobb och kunna flytta hemifrån. Det slutade med att jag hamnade inom äldreomsorgen – där jag inte visste vem som var vid liv när mitt pass skulle börja. Det passade mig inte riktigt. Jag insåg att jag var tvungen att göra något annat med mitt liv. Jag sökte in till Viebäck folkhögskola för att ta ett sabbatsår, för att få pyssla lite mer med min hobby, vara kreativ, ha kul och fundera på vad jag skulle göra med mitt liv.
Det tog ungefär ett och ett halvt år i skolbänken innan det slog mig – det här med fotografering, det går att jobba med. Andra året på skolan praktiserade jag hos fotografen Bengt Westlund i Örebro, en mode- och reklamfotograf. Vid 22 års ålder insåg jag att fotografering var mer än att framkalla svart-vit film hemma i källaren. Jag tog steget, sökte in på Kubens fotoskola i Örebro, och blev uppringd strax före skolstart och fick beskedet att kursen lagts ned i brist på pengar. Men om jag ville fick jag hoppa in direkt i årskurs två, eftersom mina arbetsprover såg mycket bra ut. Och eftersom jag då inte hade en gnutta ödmjukhet i min kropp tänkte jag: om jag nu är så duktig, varför gå en fotoskola över huvud taget? Sagt och gjort, jag ringde upp min gamla praktikplats och frågade om jag fick hyra in mig i studion – och det fick jag.
Tack vare Bengt som lät mig göra många av hans lite trista jobb klarade jag mig ekonomiskt genom första året som fotograf. Efter ett år bar det av till Stockholm. Första tiden i Stockholm var så klart lite tuff också. Jag drygade ut mina frilansinkomster genom att vikariera som bland annat bildlärare, musiklärare och bildredaktör. Mina pedagogiska gästspel har lett till att jag idag är en flitigt anlitad föreläsare, bland annat på Södertörns högskola i Stockholm, men också som gästföreläsare på företag och instruktör på workshops i fotografering och ljussättning.
Jag älskar att arbeta med människor. Det låter lite klyschigt, men det är det är absolut en av mina drivkrafter. Det spelar ingen roll om det är kungligheter, fotomodeller eller Bosse i Bagarmossen, det är vansinnigt roligt att träffa människor. Att oavsett förutsättningar göra en person vacker på bild – är verkligen ett fantastiskt yrke.
Min teori är att man blir bättre av att göra olika saker. En 100-meterslöpare som bara övar 100-meterslöpning blir aldrig den bästa sprintern. Det behövs en hel del annan träning också. Att jag håller på med andra saker än fotografering tror jag helt enkelt gör mig till en bättre fotograf.
Jag har genom åren varit publicerad i hundratals tidningar och magasin – både svenska och utländska. Till exempel: Elle, Café, Dagens Nyheter och Revolver Magazine. Jag har fotograferat bokomslag, skivomslag, reklamkampanjer, klädkollektioner och jobbat med företag som till exempel ICA, Forsman & Bodenfors och Cirkus Cirkör. Jag har dessutom medverkat i ett flertal fotoböcker samt haft bilder utställda på både Galleri kontrast och Fotografiska i Stockholm.
TOBIAS FISCHER – PHOTOGRAPHER
I had saved for over a year as I age of thirteen went to Hegefors Photo in Nässjö and bought my first camera. A Pentax ME. It was scrubby even then. But it was mine.
The idea was not that I would become a photographer. It took some time before I understood that it was even a profession – and not just a hobby.
When I was a kid my father had photography as hobbies. He got was an amateur and became award-winning all over the world. I went with my father to the photo lab in the basement of the house where I grew up. For me photography became a hobby, just like music.
I grew up, applied into nursing school to get a job and be able to leave home. In the end, I ended up in elderly care – where I did not know who was alive when my shift started. This didn’t suit me. I realized that I had to do something else with my life. I searched into Viebäck college to take a year off, to get a little more time with my hobby, be creative, have fun and think about what I should do with my life.
It took about one and a half years in the classroom before it hit me – photography, it can be a proffesion The second year of school I had an internship with photographer Bengt Westlund in Örebro, a fashion and advertising photographer. At age 22 I realized that photography was more than developing black-white film at home in the basement. I took the plunge, applied for Kubens school of photography in Örebro, and was contacted just before school starts and was told that the course has closed due to lack of funding. But if I wanted to, I could jump straight in the second year class, because my work samples looked so very good. And since I didn’t have an ounce of humility in my body, I thought, if I am so good, why join a school of photography at all? Said and done, I called up my old internship and asked if I could rent a part of the studio – and I could.
Thanks to Bengt for letting me do many of his little boring jobs I managed myself financially through the first year as a photographer. After a year I went to Stockholm. The first time in Stockholm was of course a bit rough as well. I increased my freelance income by substituting as a an art teacher, music teacher and picture editor, among other things. My educational guest appearances have led to me today beeing a frequent lecturer, for example at Södertörn University in Stockholm, but also as a guest lecturer at companies and an instructor at workshops in photography and lighting.
I love working with people. It sounds a bit cliché, but it is absolutely one of my motivations. It does not matter if it’s Tom, Dick or Harry, royalty or a photo model, it’s insanely fun to meet people. To, whatever the conditions, get to capture a person’s beauty in a photo – is really a fantastic profession.
My theory is that you get better by doing different things. A 100-meter runner who only practice the 100-meter race will never be the best sprinter. It requires quite a lot of other exercise as well. That I do other things than photography, just makes me a better photographer.
I have over the years been published in hundreds of newspapers and magazines – both Swedish and international. For example, Elle, Cafe, Dagens Nyheter and Revolver Magazine. I have photographed book covers, album covers, advertising campaigns, fashion collections and worked with companies such as ICA, Forsman & Bodenfors and Circus Cirkör. I have also participated in several photo books and had my pictures exhibited in both Galleri kontrast and Fotografiska in Stockholm.
