Tobias Fischer

Jag hade sparat i över ett år när trettonåriga Tobias Fischer gick till Hegethorns Foto i Nässjö och köpte min första kamera. En Pentax ME. Den var risig redan då. Men den var min.

Tanken var inte att jag skulle bli fotograf. Det tog sin tid innan jag fattade att det ens var ett yrke – och inte bara en hobby.

När jag var liten hade pappa fotografering som fritidssysselsättning. Han var en glad amatör och blev prisbelönt i fototävlingar i hela världen. Jag fick följa med ner i fotolabbet i källaren i villan där jag växte upp. För mig blev det också en hobby, precis som musiken. Jag växte upp, sökte in på vårdlinjen för att få jobb och kunna flytta hemifrån. Det slutade med att jag hamnade inom äldreomsorgen – där jag inte visste vem som var vid liv när mitt pass skulle börja. Det passade mig inte riktigt. Snart insåg jag att jag var tvungen att göra något annat med mitt liv. Jag sökte in till Viebäck folkhögskola för att ta ett sabbatsår, för att få pyssla lite mer med min hobby, vara kreativ, ha kul och fundera på vad jag skulle göra med mitt liv.

Jobba som fotograf?

Det tog ungefär ett och ett halvt år i skolbänken innan det slog mig – det här med fotografering, det går att jobba med. Andra året på skolan praktiserade jag hos fotograf Bengt Westlund i Örebro, en mode- och reklamfotograf. Vid 22 års ålder insåg jag att fotografering var mer än att framkalla svart-vit film hemma i källaren. Jag tog steget, sökte in på Kubens fotoskola i Örebro, och blev uppringd strax före skolstart och fick beskedet att kursen lagts ned i brist på pengar. Men om jag ville fick jag hoppa in direkt i årskurs två, eftersom mina arbetsprover såg mycket bra ut. Och eftersom jag då inte hade en gnutta ödmjukhet i min kropp tänkte jag: om jag nu är så duktig, varför gå en fotoskola över huvud taget?

Sagt och gjort, jag ringde upp min gamla praktikplats och frågade om jag fick hyra in mig i studion – och det fick jag. Tack vare Bengt som lät mig göra många av hans lite trista jobb klarade jag mig ekonomiskt genom första året som fotograf. Efter ett år bar det av till Stockholm. Första tiden i Stockholm var så klart lite tuff också. Jag drygade ut mina frilansinkomster genom att vikariera som bland annat bildlärare, musiklärare och bildredaktör. Mina pedagogiska gästspel har lett till att jag idag är en flitigt anlitad föreläsare, bland annat på Södertörns högskola i Stockholm, men också som gästföreläsare på företag och instruktör på workshops i fotografering och ljussättning.

Arbeta med människor

Jag älskar att arbeta med människor. Det låter lite klyschigt, men det är det är absolut en av mina drivkrafter. Det spelar ingen roll om det är kungligheter, fotomodeller eller Bosse i Bagarmossen, det är vansinnigt roligt att träffa människor. Att oavsett förutsättningar göra en person vacker på bild – fotograf är verkligen ett fantastiskt yrke.Min teori är att man blir bättre av att göra olika saker. En 100-meterslöpare som bara övar 100-meterslöpning blir aldrig den bästa sprintern. Det behövs en hel del annan träning också. Att jag håller på med andra saker än fotografering tror jag helt enkelt gör mig till en bättre fotograf.

Genom åren har jag varit publicerad i hundratals tidningar och magasin – både svenska och utländska. Till exempel: Elle, Café, Dagens Nyheter och Revolver Magazine. Jag har fotograferat bokomslag, skivomslag, reklamkampanjer, klädkollektioner och jobbat med företag som till exempel ICA, Forsman & Bodenfors och Cirkus Cirkör. Utöver det har jag dessutom medverkat i ett flertal fotoböcker samt haft bilder utställda på både Galleri kontrast och Fotografiska i Stockholm.

Med vänlig hälsning,

Tobias Fischer